Finns det något som man som förälder kan reta upp sig mer på än tonåringen som sover så himla mycket och är så trött hela tiden fastän de inte gör något.

En sak är säker man var likadan själv..Kommer ihåg det nu. Jag sov och gick och tränade handbol, sov, var med kompisarna, sov, åt, ja man sov mycket.

Men däremellan var jag riktigt aktiv och det kan man kräva av sin tonåring också.

De är inte från en annan planet, de vet att  det finns saker som man gör i ett hushåll och att man bör samarbeta för att det skall fungera.

Bryr man sig inte om att ställa dessa enkla krav så är det att jämställa med att man inte har uppmärksammat att denna preson finns,

och det är farligt för självkänslan tror jag.

Vi är ju gjorda för att existera i grupp och blir man inte uppmärksammad och får samma rättigheter som alla andra bli man utanför.

Det kan hända att det blir protester från individen, men då gäller det att stå på sig för det är endel av spelet tonårniongen söker kontakt.

Det finns mer anledning till oro om du inte får några protester.

Man vill ha igång en kommuniaktion, man vill få veta varför det är viktigt att just jag utför denna syssla.

Därför är det vikigt att använda rätt språk, feedback tillbaka till tonåringen, för den går raka vägen in i hjärnan

och skapar antingen oro eller självförtroende, känsla av tillhörighet.

Och det är känslan av tillhörighet som är viktig att skapa.Då får vi tonåringar som vill något med sitt liv, för de ser att de fungerar i grupp och kan ta ansvar för sig själva.

Jag tycker tonåringar är coola, men det finns de som är så otrygga att de hela tiden vill ha uppmörksamhet för att få bekräftelse på att de har rätt att finnas.De här individerna måste man jobba och ställa krav på och ge feedback till på rätt sätt.

Kram A-C

PS. tyck gärna, så får vi igång en debatt.DS

Hej på er! Det har hänt så mycket under  några månader att jag varit tvungen att prioritera vad som skall göras viktigt.

Inte så att jag har fysiskt varit överhopad med jobb utan mer känslomässigt.

Att starta ett nytt företag är som att mentalt föda ett barn.

Det är så många tankar som rusar runt i huvudet och som skall länkas ihop för att det skall bli en helhet.

Det är inte bara jag och företaget och de människor som är inblandade i det, det är familjen, vad de tycker och vilket stöd jag får hemifrån som göra så att jag vågar kliva ut och stå på gungfly.

För det är det mentala stödet som är viktigt när man ska göra något man inte gjort förr. Vågar man stå därpå toppen när det blåser. Det är som sagt ensamt där uppe på toppen, du kan bara fråga din magkänsla om du gör rätt.

Det är rädslor som måste jobbas med, det är kommuniaktionen mellan alla parter som måste var ärlig för att inte skapa negativa tankar.

Det är så mycket mentalt med att starta företag så man måste uppleva det själv för att förstå tror jag.

Jag är nästan säker på att det är lika med alla stora förändingar som man gör i livet.

Tex att sluta röka, sluta göra saker som man är van att göra trots att man vet att det inte är ens bästa man gör det för.

Men vet ni.. Det är värt varenda rädsla, för när man gått rädslan till mötes så finns den inte kvar.) Prova vet jag!

Kram

Anna-Carin